Dags för en summering!

(i det här inlägget kommer jag reflektera och återge mina tankar över tiden som gått när det gäller min viktresa, jag vill också tacka alla som varit delaktiga på ett eller annat sätt. Min älskade sambo som varit med och lagat den goda maten, varit med och hittat nya idéer, gjort det möjligt för mig att gå ut och träna, som stått ut med allt mitt tjatande och pratande om all ny information jag tagit till mig, du är bäst <3. Team Kostdoktorn för all information ni gjort lättillgängligt, Kostdoktorn Forum för alla diskussioner ni för och frågor ni besvarat, Kim “DraySWE” Larsson för att inspirerat till min resa genom att själv göra den, mina barn som helt plötsligt fått en pappa med ork och energi, och många många fler personer som peppat och ställt frågor)

Då var de dags! För den efterlängtade summeringen! 😀
(jag tror det är mest jag som längtat efter den, haha).

Idag är det onsdag, onsdag innebär invägning, de borde ni veta vid det här laget om ni följt bloggen. Vågen idag stod på 88.9kg !!! Avrundat upp till 89kg så innebär det att jag gått från 129kg till 89kg, jag räknade ut (med kalkylator) att det gått 8 månader och 25 dagar sedan jag tog beslutet. Så i princip -40kg på 9 månader!!! Det är helt galet tycker jag. Jag som alltid trott att jag burit på “tjockisgenen” och att jag varit “tjock 4 life” och alla möjliga förklaringar som man köpt med hull å hår. Jag har tränat och räknat kalorier men aldrig tyckt att de gett mig något. Jag har försökt, men misslyckats och jag har under mina långa promenader reflekterat över varför! Men nu har jag lyckats, och de känns så j-la gött!!!! 😀

Bakgrund

Jag har så länge jag kan minnas varit överviktig. Jag har kollat igenom gamla skolfoton och insett att nån gång i slutet högstadiet/början gymnasiet började jag bli överviktig. Under denna perioden så fick jag mitt första bankkort, ett ungdomskort. Det laddades med 400kr varje månad för att “jag skulle lära mig privatekonomi”, nyttjan med spara/slösa. Detta var under en period då min motion innebar cykla till å från skolan. Ingen annan aktivitet. Gympan var jag aldrig med på. Denna perioden satt jag mycket vid datorn, chattade surfade programmerade och umgicks med “folk över nätet” då jag hade inga/få personer “IRL” att umgås med, som kunde dra med mig ut. De personer jag såg upp till då var programmerare själva, dessa överkonsumerade mycket Coca-Cola som ansågs “nördigt o coolt att dricka medan man programmerade”, jag skulle inte vara sämre jag, så jag köpte Coca-Cola. Jag åt inte särskilt mycket godis, men chips däremot. Åh denna potatis. Chips gick åt rätt mycket. Inte konstigt att jag blev överviktig?

Jag trivdes förstås inte alltid i min övervikt, men efter att ha blivit matad med ursäkter som “du har bara tjock benstomme” eller “du växer fortfarande så de kommer försvinna” så kände jag att “ingen brådska, de löser sig!”. När det senare inte gjorde det, så pratades det om “tjockisgener” och att man har “anlag för övervikt” (finns tillochmed självtest på apoteket!) så tänkte jag bara “då är det den här kroppen jag är given, så ska den förbli då” och tänkte inte mer på det. Gick ut skolan med ofullständigt betyg, hade svårt att få jobb, ingen motivation heller för den delen. Levde knapert. Vet ni hur svårt det är att äta 5 mål mat om dagen när man har en knaper ekonomi? Ost var en lyxprodukt! Glömde aldrig när man väl landade ett jobb och kunde köpa OST och ha på mackan, eller när man sov över hos svärmor hela familjen och kunde snylta på deras ost till frukosten. Aaaah guuud! rena lyxen!

Jag tror jag har noterat att jag peakat som max 133kg, jag tror dock det har varit mer. Har svårt att se annat.

R.O.T (eller ORT, eller TRO)

Detta är ett begrepp som jag kommit på, helt för mig själv, som jag anser har varit en viktig stadig punkt som fått mig att “härda ut” fasteperioder och som motiverat mig.
Oftast behövs det en specifik händelse i livet som får dig att tänka till och göra en livsstilsförändring. ROT är ingen specifik händelse, utan tre enskilda benämningar som tillsammans krävs för att jag skall ha haft energi.

R = Relation/Relatera. Min pappa är typ 1-diabetiker, jag är uppväxt med många besök på vårdcentraler för fotomläggningar, såromläggningar med min pappa. Så då kan man tycka att jag borde veta konsekvenserna av att få diabetes? Ja de vet jag. Och man vet fortfarande inte varför vissa får typ 1-diabetes. Men man vet mer idag om hur man kostbehandlar den, insulinets påverkan! Min pappa har tyvärr sina men kvar i livet, fått de typiska diabetesbesvären som kommer. Jag har aldrig velat ha det så, och jag vill inte heller råka ut för det. Men jag har inte vetat vad som kan hindra det. Jag har inte haft kunskapen, som jag har nu. Jag har alltid vetat att “för mycket läsk å snacks och en dag så får jag diabetes!”, ändå har jag konsumerat det, inget har hänt, jag har känt mig “ung och odödlig”. Men idag tror jag att hade jag fortsatt, så hade jag åkt dit.

O = Observation. Kim Larsson fick just diabetes, fast typ 2. Han var som jag i mångt och mycket. En person över 18x cm  som hade en övervikt på runt 130kg, stillasittande, gamer/spelnörd, mycket energidryck, läsk, godis osv. Kim jobbar som streamare och är mycket trevlig sådan, en skön dude. Som streamare videofilmar han sig själv samtidigt som han spelar spel, därav kan man se honom nästan dagligen. När Kim fick sin diabetesdiagnos så fick han höra att socker och kolhydrater har gjort honom sånhär. Så han tänkte “då provar jag ta bort det ur min kost, och så ser jag vad som händer”, dvs han hoppade på en lågkolhydratkost. Han har beskrivit sin resa här, läsvärd! Eftersom man kunde se honom nästan dagligen, kunde man följa hans resa. Han själv följde sin resa också, lika fascinerad och intresserad som jag är just nu (tror jag). Han tappade kilon, blev bättre, mådde bättre, började träna! När jag tog beslutet, tänkte jag “Kan han, så kan jag.”. Jag har också sagt till honom; “Det är såna som dig man läser om i dagspressen, som tappat XX kilon på YY månader, fast jag måste inte betala ZZ kr i månaden för att läsa mer, jag kan bara titta på dig”. Min observation, inspiration. Mitt verkliga bevis på att det här fungerar.

T = Trauma. Trauma är oftast en vändpunkt för många. Jag har haft många läkare och sjukgymnaster som sagt “du skulle må bra av att tappa några kilon”, men jag har varit naiv och ignorerat dem. Mitt trauma i den här resan är när min bäste vän å granne gick bort i cancer. Vi levde nära inpå och jag fick se hur han gradvis försvann mer och mer. Han har barn i samma ålder som mina barn och jag tror inte jag behöver beskriva så mycket mer om hur hemskt det här är. Dels att få cancer och dö i cancer, cancervården må vara “den bästa” men den är inte human. Som förälder försvinna från sina barn, att som barn mista sin förälder. Att inte få vara med under livets alla skeden. Det här är också en punkt i min resa som jag håller fast vid. Som fick mig att verkligen inse att jag kan inte fortsätta med mitt ohälsosamma leverne. Jag vill leva för mina barn. Jag vill inte försvinna för tidigt!

Dessa tre punkter tillsammans, är för mig viktiga. Detta för mig har varit min “riktiga ögonöppnare”.

Hur har du gjort, då?

Ja, efter att ha läst Kims resa, gick jag vidare från hans bloggpost till http://kostdoktorn.se och började läsa, läsa, titta på deras kom-igång filmer. Doktorns korta filmsnuttar om LCHF, viktnedgång. Det tog ett par veckor sen hade jag signat medlemsskap och började se alla videos i fullängd. Jag började förstå. Det var inte träning eller fett i kosten som var problemet. Det var insulinet, rättaresagt insulinnivån i kroppen som var problemet. Så vad är insulin på två rader? Insulin är ett hormon som dels pytsar ut kolhydraterna i levern och som lagrar fettet i fettcellerna. Insulin är som en fängelsevakt som helst inte vill släppa ut fettet ur cellerna.

När vi äter så triggas insulinet att börja jobba. Den ska ta vara på fettet vi äter och kolhydraterna. Kolhydraterna är energi som snabbt ska ut, den ska först ut. När kolhydraterna tar slut så är det fettets tur. Men dagens kostråd är att vi ska äta flera gånger om dagen. Är väl 5 gånger om dagen? Frukost mellis lunch mellis middag. För att vi inte ska bli hungriga. “Hunger är farligt” :P. Nej det är det inte! Jag har fastat, man överlever. Tro mig. Så när kolhydraterna i kroppen tagit slut, om de tagit slut, så äter vi igen. Nya kolhydrater kommer in, och bränns. Det blir liksom aldrig fettets tur att jobba. Att få göra nytta!

Så vad är fett? Fett är “undanlagrad energi som ska användas när vi inte har tillgång till mat”. Det är nedärvt sen grottmänniskan! När vi inte har mat, så ska vi leva av våran kropp. Och då är det fettet som ryker. Inte musklerna. Inte våra “inre organ”. Vi börjar inte svälta, vi börjar överleva. Svälta gör vi när vi har mindre än 4% kroppsfett på oss. När vi inte får mat alls, när vi inte har tillgång till mat överhuvudtaget! När vi var grottmänniskor så skulle det vara väldigt konstigt om musklerna ballade ur så fort det inte fanns mat, för då fanns de ju inga snabbköp? Och inte fanns det kylskåp så att de kunde lagra fisk eller kött.

Hur frigör man fett?
Genom att titta på kostdoktorns filmer, och läsa texterna, så insåg jag att det här med lågkolhydratkost “verkade så rätt”. Att dra ner på kolhydraterna och tvinga kroppen att äta sitt egna fett. Genom att “äta tills man blir lagom mätt” och “äta huvudsakligen fett och protein och väldigt lite kolhydrater” och “äta enbart när man är hungrig”, så fick jag rensat kroppen från kolhydraterna och när kroppen inte fick nya kolhydrater så tvingade jag insulinnivån (fängelsevakterna) att tänka om. “Om vi inte släpper ut fettet så kommer vi att döööö!”, och det vill de ju inte dessa vakter. Så de släppte ut fettet från de lagrade cellerna och därmed blev jag en “fettförbrännande maskin”. Kallas även “ketos” för den som vill googla på det.

Men hjärnan drivs ju på kolhydrater?
Mycket riktigt, detta har dr Jason Fung tänkt på och observerat. “Dr Jason Fung är kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF, särskilt för behandling vid typ 2-diabetes.” (Saxat från kostdoktorns hemsida). Han har förstått att kroppen har en egen lösning på detta problem. “Vad händer om jag inte äter kolhydrater eller fastar, dör hjärnan då?” Nej! Det finns en metod i kroppen som kallas “Glukoneogesis” som omvandlar fett till glukos. Alltså kroppen omvandlar ditt fett till kolhydrater/glukos som sen skickas upp till hjärnan. På det sättet får hjärnan exakt det den behöver för att fungera, inte för mycket, inte för lite. Skitbra ju!

Men varför fasta?
Det här är egentligen min egna tillämpning, kostdoktorn la upp en video om de “fem bästa tipsen för att gå ner i vikt”, man kan ju tro att träning stod högst upp på listan men faktiskt inte. Periodisk fasta stod högst upp!
Människor har fastat i alla tider. Det har gjorts i de större religionerna. Islam gör det än idag när de firar ramadan. Kristendomen har “40 dagar fasta”, dock är denna inte en “låter bli att äta period” utan mer en “nu ska jag unna någon annan en lyx som jag själv kan säga ifrån mig”. Så inte rakt att man avstår från att äta. Buddhister fastar under vissa dagar från kl 12 till nästa dags morgonmål t.ex. Så människan kan fasta, det är inget farligt!

Periodisk fasta + Lågkolhydratkost = för mig en viktnedgång.

Jag är inte längre “tjock 4 life” jag tror inte på “anlag för övervikt”, jag tror inte på “tjock benstomme”. Jag tror på kosten nu. Det är ju den som hjälpt mig?

Kosten har gjort mig smal. Vi brukar säga det på kostdoktorns forum “I köket blir du smal, på gymmet blir du snygg”. Håller med, kosten har gjort att jag tappat vikt. Och kanske ser lite snyggare ut ;). Men gymmet/träning/motion gör mig starkare, smidigare, musklerna byggs.

I och med att jag tappat vikt så har jag fått energi, så jag har börjat jogga! Jag har aldrig tidigare varit en joggare! Jag har klarat max 100 meter.
Nu klarar jag 5 kilometer! Också på 9 månader! Egentligen 6 månader, jag började jogga lätt i juli/augusti nån gång.

Det för mig är helt otroligt. Jag har fått ett helt nytt liv.
Jag har en historik jag inte vill tillbaka till. Jag är ofta tacksam över min kropp. Jag förlåter min kropp ibland, förlåt för att jag behandlat dig fel. Tack för att du ändå tagit hand om mina organ och gjort det bästa med det du blev given.

Jag har aldrig trott att jag skulle passa i ett par löpartights. Det var med en klump i magen jag beställde hem mina första tights. Omg när jag fick på mig dem. Älskar dem!
Har blivit mer kläder och träningsartiklar under året.
2XU Kompressionstights, 2XU kompressionströja, 2XU Calves guards, Craft löpartights, lite linnen, asics löparskor, inläggssulor, hopprep, flexband.

Saker jag aldrig trodde att jag nånsin skulle köpa i mitt liv.

Det senaste året har jag fått ett liv, som jag bara kunnat drömma om. Och jag har fått det “verkligen superfort”.

Det här får vara min 9-månaderssummering. En till kommer troligen när jag firar 1-år . Men detta är saker jag verkligen velat ha ur mig nu. Min ventilation. För det är ju därför jag har denna bloggen. Jag ska också kunna återse och läsa tillbaka, om jag i framtiden börjar flacka. Falla tillbaka.

För den här förändringen är livslång.

Tack!

Tack för att du läste. Och tack igen till min familj, alla som kämpar för denna “alternativa faktan” som strider mot dagens näringsråd, alla som gör informationen tillgänglig, alla som velat lyssna på mig, alla som fascinerats, förundrats, tvivlat, reagerat. <3

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: