Nytt år, nya möjligheter!

Ja, och så var det 2018 då. Det har det iofs varit i 11 dagar nu. Och jag har inte bloggat en enda gång. Skäms tamefan :O.

Men det är ett nytt år. Det är 104 dagar kvar tills jag gjort mitt “1 år med LCHF”-resa. Den dagen då jag bestämde mig för att skrota allt socker och alla kolhydrater (iallafall stärkelserik mat), allt godis, snacks, allt dåligt rent ut sagt. Allt som inte ingick i kostdoktorns lchf (har fått lära mig att det skiljer lite på svensk lchf och kostdoktorns 😉 ).

Hur har året varit hittils? Jag tänker att jag summerar 2017 nån annan gång, när jag har tid och lust.
Den 1:a januari gav jag mig ut i spåret, glad i hågen, med massa julmat och nyårsgott att bränna bort. Jag hade också anmält och betalt avgiften för Nya broloppet som jag ska springa i år.
Jag har anmält mig för 10km (1 mil)-distansen som är loppets längsta. Så på med lurarna och in med Rocky Balboa-känslan av att övervinna allt och ut å spring! Jag tänker att jag joggar saktare än tidigare, och således kanske också längre? Och således längre på både distans och tid. Hade läst på morgonen att man ska jogga i minst 25-30 minuter för att få en effekt tills nästa joggning (oklart vad för effekt, men just tiden var viktig), så jag visste att 3km tar jag på 18min, då borde 5km vara 30 minuter. Så då satsade jag på det! OCH JAG KLARADE DET!!!

Kändes så jävla gött att ha klarat halvmilen redan i januari när man ska springa milen i september.

Men sen hände det… Dagen efter, jag vaknade upp, hade ont i höger fot. Kunde inte gå riktigt. Som tur var hade jag semester, och kunde ta en vilodag. Inte mer med det
Dagen efter så gjorde det lite ont, men de var lite kaosigt hemma och jag tänkte ta med lilleman ut i spåret och lätta upp hemma (de var stökigt efter nyår, och julklappsskräp som behövde slängas osv osv). Hann bara 500 m sen var jag tvungen att vända hem, det bara högg å högg i foten. Fick gå på tårna med foten hem för att inte bryta ihop. Sen gick jag på tårna i några dagar haltandes.

Som den googlare jag är så googlade jag symtomen. Fick upp ett par olika, Cuboid syndrome (vilket är ett skelettben som hade kunnat bli stressat eller flyttats ur led), eller en stressfraktur, eller så peroneus skada. (Peroneus är en muskel som går från vaden och har fästen i utsidan foten, där jag har haft ont). Jag kunde inte bestämma mig, men det kändes som Cuboid-syndrome. Dagen efter bestämde jag mig för stressfraktur, men nu har jag bestämt mig för peroneus tertius injury (googla på det). Alla besvär behandlas med vila och massage i princip. Stressfraktur i 6 veckor t.ex. Vilotiden skiljer ju beroende på storleken av skadan och så. Men gemensamt med dessa problem är att de alla uppstår vid överprestering eller direkt skada, och överpresterat var ju exakt det jag gjort. Cuboid och Peroneus inträffar oftast vid slirigt underlag, så som halka. Och det var inte mycket snö i spåret då, men det fanns snöfläckar. Så det låter rimligt att jag; när jag “skjutit ifrån” i språnget samtidigt glidit lite utåt och då ansträngt peroneus tertius.

Idag är det dag 10 på skadan, först var jag rädd att de aldrig skulle gå över, vissa på internet har vittnat om långa läketider och att “problemet alltid kommit åter”. Och så kände jag med, det blev aldrig bättre tyckte jag, lite bättre stundtals, men värst var dag 8. Hade gått nästan hela dagen med bara lite värk, sen på eftermiddagen small de te rejält och jag kände att jag tagit 10 steg bakåt.
Men efter att ha legat i timmar framför soffan på kvällarna med en varm å go värmekudde på foten, samt ha lirat in fotdelen på sängen i en filt om nätterna så känns det nu mycket bättre.

Hemma kan jag gå relativt obehindrat (säg 98% normalt), medans i skor och ute kan jag gå normalt utan tå eller konstiga vinklar, men ändå känna att nåt är stramt. Nu känns de mest som att det “kliar lite” och läker jättebra. Så jag hoppas att jag kan ge mig ut och promenera i spåret snart igen. Jag köpte i början på året nya inlägg också, för det skulle jag gjort när jag köpte löparskorna men då sprang kostnaden iväg och jag hade inte riktigt råd. Så de har jag fixat nu, men jag har inte kunnat “prova” dem eftersom jag haft ont. Köpta på XXL, får se hur bra de presterar.

Tur i oturen att barnen börjat skolan och jag måste lämna dem på skolan och hämta dem, då får jag komma ut lite. Men hade nog helst velat ligga hemma och vila upp foten helt först. Men man kan inte få allt. Jag får komma ut och få lite frisk luft, men det tar några dagar längre att läka.. Det är den kompromissen man får göra :).

Nu ska jag och lilleman åka ner till Intersport och kolla efter flexband/gummiband eller vad nu de har för korrekt namn. Så jag kan öva upp mina fotmuskler så att jag inte råkar ut för en sån här skada igen! 🙂

Ha de gött!

PS. Invägning igår! Vågen stannade på 90.2 kg! Så jag har snart nått mitt 90 kilos mål. Sen ska jag hålla mig runt det. Troligen är det muskler jag tappat pga missad träning. DS.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

%d bloggers like this: